Amanda och Emelies stickade koftor med veck, part 4

Ett stickkafé i söndags gjorde att den första koftans bakstycke byggde på en hel del, vilket är bra då arbetet börjar igen efter ett par veckors ledighet. Nu gäller att hitta stunder för att sticka på kvällarna istället, men många bäckar små...

/Ulrika 

Amanda och Emelies koftor med veck, part 3

Jag gillar att göra saker samtidigt som jag stickar. Ljudböcker och TV är några saker som fungerar strålande. Så igår blev det stickning till Melodifestivalen (måste bara säga i detta sammanhang att Midnight boy borde ha vunnit), ett avsnitt av Gotham (för övrigt den bästa serien just nu) och i morse stickning till Lena Anderssons nya bok Utan personligt ansvar. Vilket också betyder att det är dags att byta färg och börja sticka det första vecket. 

/Ulrika 

Amanda och Emelies koftor med veck, part 2

Välkommen till mitt hem - Knit Pro basix 3,5 mm! Egentligen köptes stickorna in redan i förrgår, men ett VM med besökare kom emellan stickningen och mig så starten för projektet gick i morse, tillsammans med frukosten. :)

Hitintills har jag lagt upp och stickat några varv, så pass så jag lagt upp extra maskor för ärmhålet (den här koftan stickas nämligen från sida till sida och inte nerifrån och upp som är det vanliga), men nu kommer det där VM:et emellan igen. Tremilen ska nämligen ses på plats!  

/Ulrika

Amanda och Emelies koftor med veck, part 1

"Hej, jag och Amanda såg bilden på Dinas kofta och tyckte den var superfin, finns det någon möjlighet att lägga in beställningar på en sådan?"

När mitt kusinbarn och hennes kusin frågar om en sådan tjänst, går det inte att tacka nej. Snarare är det en ynnest att få hjälpa till. Så under de senaste dagarna har jag fixat med garn, dels från den lokala garnaffären och dels från en internetbutik, då den lokala inte hade allt som behövdes för projektet. Så allt är egentligen fixat för att dra igång, om det inte vore för stickorna, som jag insåg att jag lånat ut för stunden. Så i morgon ska här inhandlas nya. 

Här börjar i alla fall arbetat med att göra två, likadana, koftor.

På köksbordet

/Ulrika 

Campside i Cascade

Jag vet inte hur jag ska förklara det här med sjalar. Det är bara så sataniskt kul att göra och att ha dem. Det spelar liksom ingen roll om de är komplicerade eller väldigt enkla, som min senaste , Campside en design av Alicia Plummer. Och ja, visst är den grön. Det verkar faktiskt som att jag fastnat i en grön period av mitt liv. Det är bara snyggt, så är det. 

Jag har använt mig av garnet Cascade i färgen Granny Smith och stickat med stickor 4,5 mm. Det gick åt ungefär 2,5 härva. 

Jag gillar den superenkla designen med ett hålmönster som blir tätare och tätare, och jag har redan börjat att göra en till...

/Ulrika 

Restgarnssockor till liten mas

Det är väldigt svårt att neka en liten mas ett par rosa raggisar när frågan ställs. Dessutom är det ju ett bra projekt för allt restgarn som ligger och väntar på användning, men framför allt är det roligt då det går väldans snabbt. 

Mönstret improviserade jag ihop, men utgick från 44 maskor. Jag tror (minnet sviker något) att jag stickade med stickor 3mm. Garnet har jag ingen aning om vad det är eftersom det legat i gömmorna under en tid, men jag kan tänka mig att det är någon form ull med syntetfiber i. 

Tån

Och så här ser de ut framifrån. 

/Ulrika

Gudrun

It's a long way to the top...

I min lilla stickfikagrupp i min lilla stad har vi tillsammans stickat Maria Lärkängs vante - Gudrun. Till en början entusiastiskt, mot slutet inte med samma insats. Nä, antingen är jag ingen flerfärgsstickerska (jag borde lägga mig i hård flerfärgsstickträning genast) eller så var mitt garnval inte det bästa. Jag använde mig av Zauberball Cranberries och ett vitt tunnare restgarn som jag inte har en aning om vad det var med stickor 2,5 mm. Det vita var jämt spunnet hela vägen men tyvärr inte det förstnämnda, vilket gjorde att man nu på vissa ställen kan se garnet igenom. 

Jaja, i sig tycker jag mönstret var roligt och kan mycket väl i en framtid göra ett nytt försök. 

Frisson i Lettuce

Är det sallad hon hänger runt halsen? Nästan! Malabrigo lace, färgen lettuce, är ett helt fantastiskt garn, en riktig favorit faktiskt. Och jag ska erkänna det, jag är långtifrån den första som stickar denna finfina sjal. Både min syster, Frisson i Rhodesia, och två vänner, från det stickcafé´ jag brukar besöka, har knåpat ihop sjalar, men i olika färger och kvalitéer. Superfina alster!

En hel del garn har gått åt, närmare bestämt 860 meter, vilket motsvarar exakt två hela härvor. Jag slutade helt enkelt att sticka när garnet tog slut, inte konstigare än så. Personligen gillar jag sjalar som en kan sno flera varv - det går med denna! (speciellt när det blåser snålt och snön faller :))

Frisson har ett jättefint hålmönster som varvas med rätstickningspartier.  Dessa hålmönster bildar dessutom flikar som ger lite extra karaktär.

 Så nu kan snön fortsätta att falla. Jag virar bara runt min Frisson och funderar över nästa projekt. Kanske ett par sockor... eller...

//Annika

Shepherdess cardigan

Så har jag, i bitande kyla, fotograferat min Shepherdess cardigan, koftan jag pratade om i gårdagens inlägg där jag hade gjort ett restprojekt av garn som hade blivit över efter denna kofta. 

Även om den här koftan på många sätt påminner om andra, lite varmare, årstider, men grönt gräs och frodiga får, tycker jag ändå inte att den känns malplacerad bland frost och is. Dock gjorde täckvästen ett bra arbete över densamma måste jag ändå tillstå. 

Men ni undrar väl hur den ser ut innanför? Kunde tänka mig det. Över vantarna också? Ok, vantarna är en större variant på DESSA, så då vet du. :)

Ska bara rätta till lite först... 

Ja, här är den alltså. Stickad i Ullcentrums 3-trådiga garn. I botten gräsgrön och fåren i mörkgrå och vit. Jag har stickat med stickor 4,5 och 4mm och som vanligt har jag gjort kropp och ärmar lite längre än vad mönstret angivit. 

Knapparna är från en magiskt knappgarderob i västra delarna av Dalarna. Kanske är det enklast att bara kalla det second hand, så vi gör så. 

Till en början hade jag problem med att få till fåren på ett bra sätt. Men efter att ha repat upp en gång och tänkt till över tekniken jag använde, så blev det mycket bättre. Dessutom har jag för första gången steekat och klippt upp en kofta. Det gick ju bra trots att jag till en början hade mina tvivel. Således var detta inte min sista gång att ta till saxen. Det blir ju så mycket mycket smidigare. 

Och baksidan. Jag tycker nog att bakstycket är det snyggaste på hela koftan. Där ser man oket och fåren som ett pärlband över skuldrorna. Som jag sa tidigare så gjorde jag den lite längre. Jag vill inte att det ska glipa mellan koftan och byxan. Inga bara ryggar här inte. 

Inga BU bara BÄ! 

/Ulrika 

Virkade tofflor

Kanske är det konstigt (kanske inte) att publicera ett restprojekt före själva huvudprojektet, men nu blev det så den här gången, helt enkelt. Egentligen är det så att jag, för inte så länge sedan, stickade färdigt min Shephardess Cardigan (jag kommer att återkomma till den i ett inlägg snart, mycket snart...) och det blev garn över när allt var färdigt, och sugen som jag var på ett par tofflor så freestyle jag ihop ett par. 

För det otränade ögat kanske dessa båda ser likadana ut, men när jag virkat färdigt den ena, kom jag inte exakt ihåg hur jag hade gjort, så om man granskar dessa i sömmarna finns vissa, dock små, skillnader. 

Jag har virkat med virkkrok 3,5 mm för att få det ganska tätt. Garnet är Ullcentrums 2-trådiga ullgarn i färgen Gräsgrön. 

Eftersom jag inte identifierar mig som en virkare och tycker själv att jag har ett ganska taskigt flyt i hantverket, så fick youtube visa vägen. Youtube är fantastiskt! :) Kanske skulle virkning kunna bli min grej, trots allt... 

/Ulrika