Så har jag, i bitande kyla, fotograferat min Shepherdess cardigan, koftan jag pratade om i gårdagens inlägg där jag hade gjort ett restprojekt av garn som hade blivit över efter denna kofta.
Även om den här koftan på många sätt påminner om andra, lite varmare, årstider, men grönt gräs och frodiga får, tycker jag ändå inte att den känns malplacerad bland frost och is. Dock gjorde täckvästen ett bra arbete över densamma måste jag ändå tillstå.
Men ni undrar väl hur den ser ut innanför? Kunde tänka mig det. Över vantarna också? Ok, vantarna är en större variant på DESSA, så då vet du. :)
Ska bara rätta till lite först...
Ja, här är den alltså. Stickad i Ullcentrums 3-trådiga garn. I botten gräsgrön och fåren i mörkgrå och vit. Jag har stickat med stickor 4,5 och 4mm och som vanligt har jag gjort kropp och ärmar lite längre än vad mönstret angivit.
Knapparna är från en magiskt knappgarderob i västra delarna av Dalarna. Kanske är det enklast att bara kalla det second hand, så vi gör så.
Till en början hade jag problem med att få till fåren på ett bra sätt. Men efter att ha repat upp en gång och tänkt till över tekniken jag använde, så blev det mycket bättre. Dessutom har jag för första gången steekat och klippt upp en kofta. Det gick ju bra trots att jag till en början hade mina tvivel. Således var detta inte min sista gång att ta till saxen. Det blir ju så mycket mycket smidigare.
Och baksidan. Jag tycker nog att bakstycket är det snyggaste på hela koftan. Där ser man oket och fåren som ett pärlband över skuldrorna. Som jag sa tidigare så gjorde jag den lite längre. Jag vill inte att det ska glipa mellan koftan och byxan. Inga bara ryggar här inte.
Inga BU bara BÄ!
/Ulrika
